lördag 21 augusti 2010

Stickning och psykiatriska diagnoser.



Jag har nu stickat nästan alla ekollon klara. Det är verkligen väldigt trevligt, men samtidigt lätt oroande då jag insett två saker om mig själv.
a) jag underskattar min egen förmåga. Tyckte mönstret verkade svårt och krånglig. Det var det inte alls. Väldigt klart och föredömligt välskrivet. (En hint till Vogue knitting!)
b)jag tycker att koftan verkar bli liten trots att jag mätt båda plagg och mig själv flera gånger och tom provat plagget. Kan möjligen ha med de något trånga ärmhålen att göra. Den ser bara liten ut.

2 kommentarer:

  1. Grymt! Jag håller med, nu efter ett tag är ju inte ekollonen så svåra. Men det var mycket nytt för mig, gick jättesakta att läsa beskrivningen och bläddra bland alla papper. Fortfarande är det så, men nu behöver jag inte slå upp RLI-p varenda gång i alla fall :)
    Läste lite i mönstret igår, jag tycker det är mycket text och ganska krångligt. Men det mesta blir ju lättare bara man sätter igång och gör det, i alla fall vad gäller stickbeskrivningar.
    Jag har inte kommit så långt som du, så jag har inte kunnat prova. Stämmer masktätheten så borde du väl vara "safe" tycker jag. Heja på!

    SvaraRadera
  2. Det är så konstigt att ingen tycker att mönstret är konstigt eller framförallt diagrammen. Jag och Högform-Helena satt igår och klurade men tyckte att det var felräknat på mer än ett stället. Hon rev upp sitt försök och gör istället nåt annat.
    Var det bara vi som missat nåt ställe i mönstret med dolda anteckningar? Jag kanske skulle sätt mig ner och läsa alla bokstäverna och tecknen...

    SvaraRadera